Med, för dagen, bristande fantasi föll valet av resmål återigen på Barsebäckshamn.
Solveig och jag har väl funnit en förkärlek till just detta mål.
Det var ganska händelsefattigt ut ur stan och genom Häljarp. Mellan Häljarp och Barsebäck hade vi en stadig 5 m/s, sydlig vind, motvind med andra ord. Men vi pumpade på, och mitt i pumpandet, hörde jag ett mullrande bakom mig. Vänder mig om för att mötas av ett 2 meter högt traktordäck i blickfånget.
OMG. Det var tur att man vände sig om, för även om traktorn var jäkligt nära så kunde den ändå passera. Men bakom honom kom en skit stor skördetröska. Så fort det bara gick kastade vi oss in på en liten avstickare och lät monstret passera. Satan, vad stora de är på nära håll. Efter denna actionladdade episod, flöt det bara på.
Vi fick iofs stanna ett par gånger för att plåstra om Solveigs fot. Denna gång hade vi bunkrat upp med första förband.
Bada eller käka? Det blev bad. Snirklandes och ålandes byte vi om på piren, småträngde oss ner för stegen till vattnet. FYFAN, vad kallt det var. Av nån konstig anledning så tycker man att, "jamen, det är ju riktigt skönt nu, ju", eller "det är uppfriskande" Skitsnack, det är bara kallt,
hela tiden. Uthärdligt, men kallt.
Efter att flutit runt på vattnet ett tag, tog vi oss upp. Huttrandes stod vi där i våra handdukar, som alltid tycks för små när man fryser. Då, jäklar kom det ett sånt där Biggles plan inflygandes på riktigt låg höjd. Vinkade lite med vingarna innan han steg rakt upp, övergick i en roll och vred sig ur. Han tog ett varv runt. Nu steg han rakt upp men fortsatte i en loop. "COOL" sa vi i mun på varandra. Han kom tillbaka en andra gång och gjorde ytterligare en loop, men nu roterade han sig ur den när han var på toppen av loopen och flög åt det håll han kom ifrån.
"WOW" och "SHIT" var orden som kom ur oss nu.
Barsebäcks hamnkrog är nog inte känd för sina vegetariska alternativ. Solveig fick nöja sig med en sallad, jag tog en låda rökta räkor med aoli. När vi skulle snöra på oss våra åkdon, kom vi på att det är nog bra att ta med sig, inte bara extra tröja, utan även exra strumpor. Vi stannade till på vägen för att besöka en loppis. Med rullskridskorna fortfarande på , blev det i sig ett äventyr.
Sen bar det av hemåt i en väldig fart. Vi tog vägen igenom Häljarp via landskronavägen. Vi ville titta på Ann-Marieholm, men såg inte så mycket av det från vår vinkel.
Jag lyckades övertala Solveig att vi skulle stanna till på Oliver och ta en milkshake. Gud, så gott. Det var tur att vi gjorde det, för annars hade vi missat Jonas, Solveigs man och min vän. Hemma igen. 4 mil, 2 timmar och 42 minuter. Fan, vad vi är bäst.
