Da Capo.

Med, för dagen, bristande fantasi föll valet av resmål återigen på Barsebäckshamn.
Solveig och jag har väl funnit en förkärlek till just detta mål.

Det var ganska händelsefattigt ut ur stan och genom Häljarp. Mellan Häljarp och Barsebäck hade vi en stadig 5 m/s, sydlig vind, motvind med andra ord. Men vi pumpade på, och mitt i pumpandet, hörde jag ett mullrande bakom mig. Vänder mig om för att mötas av ett 2 meter högt traktordäck i blickfånget.

OMG. Det var tur att man vände sig om, för även om traktorn var jäkligt nära så kunde den ändå passera. Men bakom honom kom en skit stor skördetröska. Så fort det bara gick kastade vi oss in på en liten avstickare och lät monstret passera. Satan, vad stora de är på nära håll. Efter denna actionladdade episod, flöt det bara på.

Vi fick iofs stanna ett par gånger för att plåstra om Solveigs fot. Denna gång hade vi bunkrat upp med första förband.
Bada eller käka? Det blev bad. Snirklandes och ålandes byte vi om på piren, småträngde oss ner för stegen till vattnet. FYFAN, vad kallt det var. Av nån konstig anledning så tycker man att, "jamen, det är ju riktigt skönt nu, ju", eller "det är uppfriskande" Skitsnack, det är bara kallt,
hela tiden. Uthärdligt, men kallt.

 Efter att flutit runt på vattnet ett tag, tog vi oss upp. Huttrandes stod vi där i våra handdukar, som alltid tycks för små när man fryser. Då, jäklar kom det ett sånt där Biggles plan inflygandes på riktigt låg höjd. Vinkade lite med vingarna innan han steg rakt upp, övergick i en roll och vred sig ur. Han tog ett varv runt. Nu steg han rakt upp men fortsatte i en loop. "COOL" sa vi i mun på varandra. Han kom tillbaka en andra gång och gjorde ytterligare en loop, men nu roterade han sig ur den när han var på toppen av loopen och flög åt det håll han kom ifrån.
                                                       "WOW" och "SHIT" var orden som kom ur oss nu.

 Barsebäcks hamnkrog är nog inte känd för sina vegetariska alternativ. Solveig fick nöja sig med en sallad, jag tog en låda rökta räkor med aoli. När vi skulle snöra på oss våra åkdon, kom vi på att det är nog bra att ta med sig, inte bara extra tröja, utan även exra strumpor. Vi stannade till på vägen för att besöka en loppis. Med rullskridskorna fortfarande på , blev det i sig ett äventyr.

Sen bar det av hemåt i en väldig fart. Vi tog vägen igenom Häljarp via landskronavägen. Vi ville titta på Ann-Marieholm, men såg inte så mycket av det från vår vinkel.

Jag lyckades övertala Solveig att vi skulle stanna till på Oliver och ta en milkshake. Gud, så gott. Det var tur att vi gjorde det, för annars hade vi missat Jonas, Solveigs man och min vän. Hemma igen. 4 mil, 2 timmar och 42 minuter. Fan, vad vi är bäst.

Dum vivimus, vivamus

Då var det dags igen. Jag och Solveig tog en liten tripp till Barsebäckshamn.

 Först fick vi ta oss igenom stan, och ut längs varvsvägen mot Häljarp. Det gick inte så fort eftersom vi hade lite motvind och allt kändes uppför. Men när vi väl kom ut på Barsebäcksvägen och över motorvägen, bara flöt det på.

Vår plan var att ta oss till Barsebäckshamn och tillbaka, med bra tempo.

Första vätskepausen efter 11 km. Det blev ett kort stopp, för vi ville komma fram tidigt.

Det var långa, flacka raksträckor, där man bara kunde glida. Helt synkroniserade drev vi på, tills Solveig började känna av lite skoskav. Stannade till vid Barsebäckscamping och försökte få en tysk familj att förstå att vi ville "låna" ett plåster. Fruktlöst... Fortsatte in till receptionen och där fick vi vad vi letade efter. Snälla Maria gav oss inte ett men två plåster.

 Efter detta lilla pitstop hade vi bara 2 km kvar till hamnen och ett svalkande bad. Vi rullade in på Anna & Joppes hamnkrog och fick loss pengar via visakortet så vi kunde köpa glass i kiosken. Frågade två tjejer var det var bäst att bada. " På andra sidan, där borta, andra bryggan" Efter glassen tog vi oss dit tjejerna pekat. Och fann brygga nummer 2. Bra val. 

 Efter badet ville vi komma igång så fort som möjigt, Solveig frös och solen hotade med tidig nedgång. Vi ville hinna in till Häljarps upplysta cykelbana innan det blev mörkt. Uppe vid campingen blev det lite trångt. Möte med en buss som inte kunde väja ut på andra sidan, då han själv fick möte. Vi rullade närmare och närmare. "Vad ska vi göra?" frågade S. "Åk bara, det går bra", sa jag. Vi hade bussen på vår högersida och den lyckades flytta sig lika fort som vi gled jämte den. Det var som en ridå, som sakta gled åt sidan.

Det gick riktigt fort hem, lite vind i ryggen. Vi bara susade fram. Dit tog resan tog 1:39, (19,9km), hemfärden tog 1:18. Vi hann in i Häljarp långt innan solen lagt sig tillrätta på horisonten. Varvsvägen tog vi som i ett nafs. Som Solveig sa, "Denna biten kändes lång sist vi åkte till Häljarp, nu är den bara transportsträcka". Vi svishade genom stan och tog den sista "backen" uppför Fröjdenborgsgatan i raskt tempo. Rullade in på vår ramp och pustade ut och berömmde oss över hur jäkla duktiga vi egentligen är.

Denna resa var perfekt i alla avseenden. Rull, glass, bad, solnedgång, rull, rull och en bra vän i sällskap.

Glumslövsbackar, jo jag tackar.

Fick för mig att jag skulle åka inlines till Helsingborg. Jag har tidigare åkt Landskrona - Löddeköpinge, genom Hofterup. En sträcka på 47 km. Men nu skulle glumslövsbackarna utmanas.

Första etappen var jobbigast, jäkligt brant och långt. Väl uppe på första krönet kunde jag slappna av lite. Men snart var det dags att samla sig för etapp två. Inte fullt så jäkligt. Tredje etappen gick lättare än jag trodde. Sen bar det av utför. Inte så brant men den samlade farten blev till slut ganska hög. Och då upptäcker jag att cykelbanan fortsätter på ANDRA sidan vägen. Två tighta 90 graders svängar, det var tur att det inte kom några bilar.
Rydebäck var snabbt avklarat, jag körde ner mot sundsgården och kom ut vid Råå hamn. Efter det var det en behaglig resa fram till Ramlösa station. Jag hade avtalat vätskepaus hos Lövendahls i Ramlösa. Från stationen och hem till dem var det uppför, precis hela tiden. Pumpa, pumpa, manade jag mig själv, som ett mantra. Paus...Kerstin bjud på hallonvatten.

Vi satt i gräset i deras trädgård, jag, Kerstin och pappa Stig. Diskuterade alternativa rutter hem. Men det fick bli samma väg hem, då det var oklart om de andra vägarna var asfalt hela vägen eller inte. Kände att jag inte orkade chansa. Nej, nu får jag ge mig av innan jag stelnar till helt och hållet.

Ut på vägen igen. Det som var en lårsugare innan, blev en liten skräckblandad förtjusning nerför. Full fart genom rondeller, över järnvägen och ut på landskronavägen. Resan hem gick betydligt fortare. Men redan i Råå började jag fundera på glumslövsbackarna. Om jag hade en sån fart genom Ramlösas rondeller, hur fort skulle det då inte gå nerför dessa backar.

Råå avklarat. Rydebäck bakom mig. Pumpar mig upp för branten i Glumslöv. Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra med nedfarten. På väg upp, 2,5 timme tidigare, såg jag att det var ett parti på 3-4 meter i cykelbanan som bestod av grus och sten. Detta ville man ju inte hamna i.

Krönet! Första lilla backen ner gick bra. Lång raka att plana ut och få ner farten. Andra backen likaså. Har fortfarande inte tagit beslut om sista backen. Ska jag ta av mig inlines och gå ner? Jag provar att ploga mig ner. Idiot. Insåg efter en stund att hur mycket jag än pressade så kunde jag inte hålla farten nere. Äh, vad fan. Jag förde ihop fötterna och hukade mig. Inte nog med att det var nedför, man hade medvind också. Hittade en lucka tidigt mellan cykelbana och väg som jag kunde slinka igenom innan farten hade hunnit bli för hög. Ut på landsväg, mot trafiken, hukandes och med ursäktande handgester till mötande bilister. Jag ville ju inte hamna i sten och grusfällan längre ner.



Fy satan vad fort det gick. Slut i låren efter nästan 3 timmars åkande. Skridskorna börja skaka och vibrera. Där och då tog jag det slutliga beslutet att köpa mig ett par riktiga marathon inlines.

Ja, jag överlevde bevisligen resan ner. Svängde galant in på cykelbanan igen, tog in under viadukten och hade i princip bara en transportsträcka hem. Då kom krampen. Vänster lår, strax ovanför knäet. Håll ut, snart hemma, håll ut.

Landskrona - Ramlösa - Landskrona 44,4km, 3:22:38

Stretch, varmt bad och bastu fick avsluta denna utmaning.