fredag 1 juli 2011

Glumslövsbackar, jo jag tackar.

Fick för mig att jag skulle åka inlines till Helsingborg. Jag har tidigare åkt Landskrona - Löddeköpinge, genom Hofterup. En sträcka på 47 km. Men nu skulle glumslövsbackarna utmanas.

Första etappen var jobbigast, jäkligt brant och långt. Väl uppe på första krönet kunde jag slappna av lite. Men snart var det dags att samla sig för etapp två. Inte fullt så jäkligt. Tredje etappen gick lättare än jag trodde. Sen bar det av utför. Inte så brant men den samlade farten blev till slut ganska hög. Och då upptäcker jag att cykelbanan fortsätter på ANDRA sidan vägen. Två tighta 90 graders svängar, det var tur att det inte kom några bilar.
Rydebäck var snabbt avklarat, jag körde ner mot sundsgården och kom ut vid Råå hamn. Efter det var det en behaglig resa fram till Ramlösa station. Jag hade avtalat vätskepaus hos Lövendahls i Ramlösa. Från stationen och hem till dem var det uppför, precis hela tiden. Pumpa, pumpa, manade jag mig själv, som ett mantra. Paus...Kerstin bjud på hallonvatten.

Vi satt i gräset i deras trädgård, jag, Kerstin och pappa Stig. Diskuterade alternativa rutter hem. Men det fick bli samma väg hem, då det var oklart om de andra vägarna var asfalt hela vägen eller inte. Kände att jag inte orkade chansa. Nej, nu får jag ge mig av innan jag stelnar till helt och hållet.

Ut på vägen igen. Det som var en lårsugare innan, blev en liten skräckblandad förtjusning nerför. Full fart genom rondeller, över järnvägen och ut på landskronavägen. Resan hem gick betydligt fortare. Men redan i Råå började jag fundera på glumslövsbackarna. Om jag hade en sån fart genom Ramlösas rondeller, hur fort skulle det då inte gå nerför dessa backar.

Råå avklarat. Rydebäck bakom mig. Pumpar mig upp för branten i Glumslöv. Jag har fortfarande inte bestämt mig för hur jag ska göra med nedfarten. På väg upp, 2,5 timme tidigare, såg jag att det var ett parti på 3-4 meter i cykelbanan som bestod av grus och sten. Detta ville man ju inte hamna i.

Krönet! Första lilla backen ner gick bra. Lång raka att plana ut och få ner farten. Andra backen likaså. Har fortfarande inte tagit beslut om sista backen. Ska jag ta av mig inlines och gå ner? Jag provar att ploga mig ner. Idiot. Insåg efter en stund att hur mycket jag än pressade så kunde jag inte hålla farten nere. Äh, vad fan. Jag förde ihop fötterna och hukade mig. Inte nog med att det var nedför, man hade medvind också. Hittade en lucka tidigt mellan cykelbana och väg som jag kunde slinka igenom innan farten hade hunnit bli för hög. Ut på landsväg, mot trafiken, hukandes och med ursäktande handgester till mötande bilister. Jag ville ju inte hamna i sten och grusfällan längre ner.



Fy satan vad fort det gick. Slut i låren efter nästan 3 timmars åkande. Skridskorna börja skaka och vibrera. Där och då tog jag det slutliga beslutet att köpa mig ett par riktiga marathon inlines.

Ja, jag överlevde bevisligen resan ner. Svängde galant in på cykelbanan igen, tog in under viadukten och hade i princip bara en transportsträcka hem. Då kom krampen. Vänster lår, strax ovanför knäet. Håll ut, snart hemma, håll ut.

Landskrona - Ramlösa - Landskrona 44,4km, 3:22:38

Stretch, varmt bad och bastu fick avsluta denna utmaning.

4 kommentarer:

  1. Välkommen till bloggvärlden! Ska bli kul att följa din väg till 12h-tävlingen nästa år.

    SvaraRadera
  2. Ja jag tänker då inte börja träna inför nåt 12t lopp... Möjligtvis att jag lyckas få ihop till 2h... Ska iofs först lära mig hantera skor med hjul :)

    SvaraRadera
  3. Jonas, jag utgår från att du och S gör mig sällskap i Falkenberg nästa år. Nu har du ju fått till tekniken.

    Anonym, jodå fixar vi innan det är dags.

    SvaraRadera
  4. You crazy blådåre! Min lilla story om "rot under asfalten på cykelbanan" ter sig plötsligt avsevärt mycket mer banal än den kändes. ��

    SvaraRadera